Har varit totaldäckad av influensan sedan i onsdags, hands down det sjukaste jag varit på åratal, och eftersom min hjärna typ kortsluts så fort jag läser något mer avancerat än doseringen på Alvedonpaketet så ser jag en HEL DEL tv och film. Vi snackar allt i från att se om 10 orsaker att hata dig till att klämma alla avsnitt av Top of the Lake i en sittning (läs: liggning). Att skriva det här blogginlägget är för övrigt en kraftansträngning som kommer kräva typ fem Vänner-avnsitt jag kan utantill som äterhämtning. Men så kom det sig i alla fall att jag äntligen såg dokumentären om Laleh. Den måste ni se. Jag blir generellt alltid så galet imponerad av folk som kan göra musik, och nu i synnerhet Laleh, där hon sitter mitt i en orkester och verkar lyssna på vartenda instrument. Och hur hon är som yrkesperson, hur noga hon är med att det blir precis som hon tänkt trots att hon därmed måste vara jobbig med en massa skivbolagsmänniskor och studiomän. Hur hon snickrar och filar tills det blir precis rätt. Det är sjukt inpirerande att se, även om man liksom jag kanske inte varit nån storkonsument av Lalehs låtar. För den här filmen handlar mer om hur en kvinna helt ensam kan bygga upp hela världar precis efter eget huvud, och att det lönar sig att vara sådär att man ska ha det på sitt sätt. Och när vi avklarat det, hennes imponerande och mäktiga musikpersonlighet, så kan jag bara lite snabbt säga att hon raktigenom hela filmen har väldigt genomtänkta och stilfulla kläder också. Tillochmed när hon spelar tennis. Förresten, vad är det för fjäll som Laleh kör till (i en Chevrolet pick-up för övrigt??) och går runt i med snöskor ibland? Måste ha den här koftan, vad är det för kofta?
