För några veckor sedan lät jag mitt ansikte begå full makeup. I MAC-butiken på Biblioteksgatans viprum där Massimo (livsmål att skippa efternamn, bara förnamn punkt) swirlade sina borstar över mitt ansikte som den fairy godmother of makeup han skulle visa sig vara. Lite bakgrund: jag är extremt makeupförsiktig. Jag skulle inte ens säga att det jag sysslar med i vanliga fall ens är makeup, mer typ färg-accessoarer här och där när andan faller på. Men makeup, alltså en noga jobbad bas plus en hel rutin och ett Tänk? Nej. Jag kan inte. Därför gick jag in i detta rum med ambitionen att jag skulle låta mig förföras av makeupens under och komma därifrån med några verktyg som skulle hjälpa mig liva upp min tråkiga sminkstil. Det hände såklart absolut inte, det förstår ni ju. Jag kom därifrån med samma sminkstil som jag haft sedan 2009. Dock har jag nu lärt mig rätt mycket om hur man fixar en svinbra grund som ger hy som angränsar persika. Här kommer min uppsats om den: Bara för att man inte gillar att vara/se sminkad ut behöver det inte betyda att man på riktigt skiter i hur ens hy ser ut. Så drömmen är en bas som täcker litegrann men inte ser kakig ut am i rite. Trick nummer ett är då MACs spray - Prep + Prime coconut, längst till vänster i bild - bli inte sur om ditt internet nu officiellt tjatats sönder ang denna produkt eftersom det tydligen varit lite tjat om den. Med all rätt, kan jag konstatera nu, eftersom den får din foundation att smälta ihop med huden så det ser just mindre sminkat ut. Mer glowigt. Seriöst, om du ska köpa en enda skönhetsprodukt nu när lönen kommer så skulle jag rekommendera den. Eventuellt kan man göra egen skitlätt (jag tänker kokosolja plus vatten typ, är säkert mer avancerat än så) men jag orkar inte sätta mig in i det. Såhär gjorde i alla fall Massimo basen: sprayade först. Lät det gona in sig. Sen tog han Waterweight foundation som är en jättelätt och lite serumliknande foundation som ger lite täckning men inte för mkt och obs upptäckte nu när jag skulle länka till den att den har SPF 30 win win win. Efter det sprayade han med kokosvattnet en gång till, så den får foundationenenen att "smälta ihop" med huden. Och så lite mineralpuder på det antar jag, kommer tyvärr inte ihåg och det är inget jag fortsatt med av nämnda rädsla för kakighet. Men ovan recept är nu min vardagsmakeup. Möjligen att jag ibland grundar med en olja under sprayen också. Och så lite RMS på kinderna och en liten brun ögonpenna. Så svårsminkad, hotar med stryk om highlighter appliceras. Annan produkt jag förresten kan tipsa om med värme är läppscrubben, sockrig och oljig. Skulle vilja slå ett slag för att inte gå på dom bärigaste smakerna om man är över 14 år men det är ju valfritt. Perfekt bas för ett läppstift men eftersom skrubben i sig ger lite nyhånglad rodnad så tycker jag det kan få vara. Men ja, jag sa ju att jag skulle testa ny sminklook. Och Massimo gick loss med sin kreativitet och maxade med en gul ögonpenna och det var ju verkligen proffsigt gjort och äkta inspirerande men. Dels kommer jag ju inte kunna göra det såhär snyggt, om jag ens kommer på ett tillfälle liksom. Men sen är det det här med att jag bara inte känner mig bekväm. Alla respekt för att vissa vill att deras ansikte ska va en canvas på vilket äkta sminkmagi med hög verkshöjd ska dansa. Men jag vill helst att mitt ansikte är rätt plain och sen maxar jag med kläder i stället? Och kanske nåt roligt läppstift som sagt. Tack Massimo för persikohyn, och för att jag fick äta croissant samtidigt <3 Och ja, här kan jag eventuellt ha lovat att jag skulle sminka mig såhär i fortsättningen, bura in mig om lite artighet och social kompetens är ett brott.
