I måndags drog jag på mig en vit skinnklänning från Stand, plockade upp E-Bill (känner att jag precis kom på ett smeknamn som kommer slå?) i en taxi och drog till Mama-galan. Ja ni hörde. Vitt! Skinn! Var tvungen att byta bort mitt röda vinglas för det var allt jag tänkte på hela kvällen, att jag skulle spilla. Först trodde jag att jag skulle ha ett set i rosa mocka (!!!) från samma märke men brallan var så gigantisk att det inte riktigt gick. Ibland önskar jag att jag hade en assistent som kunde plåta processen när jag gör mig i ordning för såna här grejer, extra spännande sedan jag fått barn ju, man får liksom smeta på ögonskugga lite medan man skramlar med några nycklar. Mama-galan var för övrigt rätt stark tobak, en film om flyktingbarn gjorde att vi alla släppte fram vårt fulgråt och sen så hämtade sig stämningen aldrig riktigt, vilket var helt på sin plats i och för sig. Elsa åkte tydligen hem och donerade tusen spänn direkt. Jag är redan världsförälder men ibland känns det ju som att inget spelar nån roll när barn måste fly, svälta och vara sjuka. Snacka om att denna posten tog en otippad vändning från fashion till kris men så är det ibland, alla dom där barnen på flykt blir nog glada om ni blir världsföräldrar i alla fall.
