Jag skulle vilja utfärda en varning för att dricka lunchmargaritas i Barcelona. Tydligen kan konsekvenserna bli att man får för sig att gå in på Stella McCartney-butiken för att "köpa något riktigt dyrt". Som t ex den här klänningen, som min man försökte hetsa mig att köpa trots fantasipriset på 2950 euro. Tjugosju tusen kronor. Nej jag HAR inte så mycket pengar. Och det finns en del saker jag skulle prioritera innan jag lägger den typen av cash på en klänning men ändå kunde jag inte förmå mig att ta av mig den. Snurrande runt och beundrade det orangea partiet på ryggen. Stod och kammade fransarna och fantiserade om att den dolda kameran som Stella monterat bakom varje spegel i alla provrum skulle ge fullt utslag på Perfect Match-alerten. Ett högljutt larm skulle gå av på huvudkontoret, jag tänker röda blinkande lampor, och Stella herself skulle kallas in att kolla på plåtarna för att konfirmera att den här klänningen äntligen hittat hem. Och hon skulle lyfta luren (ja, vi jobbar med gammaldagsa telefoner i denna fantasi) snabbt som ögat och tvinga personalen i Barcelonabutiken att GE mig klänningen. Kolla dom sjuka jävlarna på StellaMcCartneys designavdelning har t o m anpassat det transparenta tyget efter min storspovstatuering, vilket enbart kan tolkas som en något subtil fast samtidigt supertydlig och lite obehaglig kärleksförklaring, skärp dig Stella. Ehm, lunchmargaritas var det ja. Jag öppnade med en varning för dom va? Ps. När man ska plåta outfits till blogg så ber man sin partner, det är lag på det.
