Jag har varit på jakt efter Min väska - alltså inte en jag redan äger utan en som ska bli den som jag har jämt och som är lite vettigare än detta totala nutcase of a bag - sedan ..alltid. Behovet har gjort sig påmint av ngt som rymmer lite mer än ett par kreditkort och en nödtaco. Och pga strävan efter ekonomisk jämställdhet i hemmet föll det sig så att jag skulle få unna en dyr väska helt plötsligt. Dyr för att vara jag, inte med Influencer-mått mätt obs. Behövde bara komma på vilken. Fick finkamma en del nätshoppar. Skitsvårt. Antingen känns väskorna för tantiga (och då menar jag livsstilen tant som vi alla vet finns i tjugoårsåldern också), jag svär mängden tillgängliga tantväskor omöjligt matchar antal tanter som finns. Eller så var väskorna bara vanligt fula. Eller så är dom jättesnygga och praktiska men känns inte riktigt jag. Om jag ska köpa en så dyr väska så måste den kännas som att den är min. Efter mycket malande bestämde jag mig dock för en Acne Mutsubi tote. Jag blir glad av att se den (viktigast), den är praktisk i och med storleken, klassisk i och med att det är en tote bag MEN med twisten (jag gillar ju en god twist som ni vet sen gammalt) med rosetten på som gör hela skillnaden. Så jag köpte den. I svart, höll det praktiskt. Men när jag kom hem insåg jag att jag absolut inte skulle ha en svart, det kändes för tråkigt. Så jag gick tillbaka och bytte till denna cognacsfärgade som nu finns på rea på rean här. Vilket den inte gjorde då tyvärr. Så snyggt till denim. Kolla igen, hur snyggt till denim? Men tanken rullade i mitt huvud under hela resten av den dagen: är den inte lite väl RÖD i tonen? Typ nästan mer rooibus än cognac? Jo det var den. Så jag lämnade tillbaka. Fortsättning följer.
