Det här bordet stod förut i en lägenhet som min syrra och hennes kille hyrde i andra hand. Jag älskade det från första början. Jag menar, det har _tassar_. Rosa. När AC och Tobias för kanske två år sedan flyttade för att ägarna skulle sälja lägenheten bad jag syrran fråga om jag fick köpa bordet. Det fick jag inte. Ena ägaren av lägenheten, som jag nu vet heter Amalia, hade snickrat det själv när hon gick på Konstfack, snidat detaljerna och målat med äggoljetempera. Affektionsvärde, det kan man inte fucka med. Men så kom ett plötsligt en dag ett sms till syrrans kille, om det inte var så att han kände nån som var intresserad av att köpa bordet? Ägarna hade nu ändrade behov gällande bord I guess, grävde inte i det för mycket för jag var så enormt glad att jag äntligen skulle få köpa det. Well. Första gången jag skulle åka och hämta det var den gång som bilen brann med mig i den, detta kan ni ev ha följt i stories. Att 112 fått in ett larm om ”person i brinnande bil på väg 73”. 2020 giveth and 2020 taketh away, liksom. Men i förrgår åkte jag än-tli-gen och hämtade det (med obrunnen bil) och betalade med grönsaker och ägg och honung och kött från vår gård. Och det passar helt perfekt i gäststugan målad även den med rosa äggoljetempera. Där jag för övrigt snickrat en hel del nu, fönsterbräde t ex, dock inget med tassar.