Nu är nya numret av Café ute, med en stor intervju med mig och Kalle. Enormt smickrande att vi tillsammans får fläka ut oss på ett omslag såhär, och få jobba med stylist pro Emine Sander, supermysiga fotografen Jimmy Backius och smink-och-hår-geniet Angelica Beckman (som sminkat mig i min bok också), så bra team och genuint fina personer. Och det gör ju inte direkt ont att bilderna blev så god damned snygga. Men det är ändå inte det jag är mest nöjd med. Efter att K lagt upp omslaget på sitt insta igår kom det mycket kommentarer om genusperspektivet, att jag står upp med pondus medan Kalle får vara lite mjukare. Det är såklart inte en slump. Jag tycker att det är sjukt viktigt att jobba med den här typen av frågor hela tiden, i allt man gör. Extra viktigt när man jobbar tillsammans med en kille, kanske särskilt för att vi både är gifta och jobbar ihop. Det är viktigt att tänka på när vi spelar in TV och även när podden klipps. Ibland får man tjafsa om sånt, och det är jobbigt att vara den som sabbar stämningen med att vägra le eller prompt ska stå med armarna i kors. Därför var det så skönt att alla på plåtningen var överens om att det skulle vara såhär, och att en tidning som Café med den historia dom har väljer en sån bild till omslaget känns också viktigt och bra. Ibland så händer det nåt ändå, som Annika Norlin sjung. Om man läser intervjun (jag har inte riktigt vågat, den är rätt ärlig och kanske lite ..väl?) fattar man att vi såklart inte är såhär jämställda som bilden kanske vill förmedla, så vi har det sagt också. Vi har våra grejer på samma sätt som andra har sina. Men såhär har vi det också ibland, och det är kul att få ha det så på ett omslag av ett jättestort magasin. Undrar ni om kläderna får ni köpa tidningen för jag minns inte allt. Men dom fantastiska byxorna (som här syns i sin egentliga färg khakibeige)är från Malene Birger och den kavajen med slits på ärmen från Hope. Generellt mkt från Hope. Ett par brallor från The Chords Co som Kalle var så het i ATT.
