Vad svårt det är att blogga efter en sån dag som det var i fredags. När vi fick kalla kårar och messade dom vi befarade skulle va i närheten och skrev svara snabbt och sen ringde dom om dom inte gjorde. Vissa, många, hade precis varit där men gått hem innan, skulle gått dit men vände eller kom dit precis efter och mötte folk som grät. Många skrev på Facebook att man inte ska göra för stor sak av det, fact-checka allt innan man springer på eventuella falska bollar. Och jag vet varför dom skriver så men det störde mig. Så mycket begärt det där med att man inte ska få va brydd. Det är mänskligt att känslorna är med också. Vad ska vi göra, hålla andan tills vi har alla fakta? Så himla svårt att pausa känslorna när folk dör. Det visste vi ju, att folk hade gjort. Då vill ju bara göra nåt vadsomhelst för att se till att alla är safe. Och hålla jävligt hårt.
