I dag har jag varit någons mamma i tre år. Nyss låg jag bredvid Essa och väntade på att hon skulle somna, och tänkte lite gråtmild igenom livet typ. Hennes. Den här natten för tre år sedan. Den här natten för fyra år sedan (när jag fick missfall). Den här natten för två år sedan, den mot hennes ettårsdag, var hemsk på alla sätt och det enda som gjorde att hon inte grät var Dian Fossey med Säkert. Jag kom mitt i febergråten (hennes) på att ett helt album kommit ut som jag ännu inte hört, och om det ändå skulle fortsätta vara sånt himla liv i sovrummet så gjorde det inget med lite musik. Ett litet obs är på sin plats: det är inte som att jag har för vana att lyssna på samtliga album som släpps (ni vet jag helst lyssnar på den musik jag lyssnade på i gymnasiet och helst bara ryggsäckhiphop), men på just detta och ofta med Säkert sjunger en av mina allra käraste valda familjemedlemmar. Lovisa och jag har känt varandra sen vi var tolv och tretton och hennes röst är det vackraste jag vet. Vi hann dock inte ens till hennes olika solon på skivan i denna nattliga genomlyssning. Som jag minns det nu och jag minns säkert mer romantiskt än det var men låt en kvinna va sentimental så tystnade Essa nästan direkt som gitarrklinket i Dian Fossey gick igång och mig hade den i samma ögonblick som Annika sjunger att solen bröt fram precis när [hennes] barn kommit ut. Ett av mina finaste minnen från min förlossning, och jag har för mig jag har bloggat detta men hittar inte nu, är nämligen just soluppgången den morgon som skulle bli min första som någons mamma. Sen fortsätter hon med vad som kanske är den mest perfekta låt för att ringa in några grejer jag känner kring att ha barn. Den gick på repeat hela natten tills det var morgonen den 14 mars igen fast ett nytt år och alla mina känslor fick vara på utsidan en hel dag. Så även i dag. Du fick en trumpet som du önskat men jag hittade ingen röd tyvärr, och tulpanerna som du gissade kanske var rosor ställde jag fram på bordet precis som du bad om innan du somnade. När vi sjungit för dig fick du en rullmacka och en muffin som Kalle bakat och jag satt tre ljus i, och jag kämpade hela dagen med att inte gråta för jag vet inte vad egentligen. Att du finns antar jag. Att jag får vara din mamma. Jag bryr mig inte om nåt. Bryr mig inte om nåt annat än dig.
