Senaste Elle Decoration är ett så sinnessjukt bra nummer, ja jag kanske är partisk men det var längesen jag fick ut så mycket av ett och samma nummer av ett magasin - tusen idéer kring hur jag ska ändra saker härhemma. Själva kronjuvelen i smyckeskrinet (som för övrigt även innehåller Johanna Bradfords hem) är svenska inredaren Beata Heumans hem. Hon blev tilldelad titeln Årets inredare på ELLE Deco Design Award och är verksam i London vilket syns på hennes stil va? Det finns något brittiskt överflöd (jag menar det på ett positivt sätt) som är väldigt tillåtande, säkert har hon följare som Pandora Sykes och Laura Jackson. Det jag älskade mest, eventuellt så jag stönade högt när jag läste, är detta befriande citat: – Allt måste inte passa ihop, det är då det sjunger. Det får gärna ”skära” sig lite. Jag har väldigt svårt att tänka mig att leva med en utpräglad stil med exakt samma uttryck. Då skulle jag inte kunna slappna av! Idén är att det ska se ut som om inredningen tagit tid. Att skapa en helhet och balans. /Beata Heuman i Elle Decoration 03/21 Rätta mig om det är hybris att tro att hon och jag är lite lika men ÄR inte detta lite av filosofin bakom mina idiotsäkra tips för att klä mig/sig/dig? Det har länge funnits inom mig en liten skamsen känsla över att jag gillar knasiga grejer och har det rätt stökigt som grund. Kanske känns det liksom lite omoget? Snart kommer vi eventuellt eventuellt bygga ut och då vill jag ha ett torn. Mina kompisar skrattar åt mig, men jag vill på fullaste allvar ha ett torn på vårt torp, jag kan inte tänka mig något finare. I möte med arkitekt berättade jag om en idé jag hade med en glasvägg av återvunna fönster fast inomhus, och jag märkte tydligt att det inte gick hem. Och så nu fick jag diagnos. När jag läste reportaget med Beata insåg jag att jag är ute efter ett hus som sjunger. Jag vill inte bo i ett hem som står och håller käft i en återhållsam och sval färgskala. Ni kan hoppa upp och sätta er på att jag klickade hem hennes bok dirr, och nu är den slutsåld så tydligen var det fler i Sverige som också vill ha ett hem som tar ton. Men jag sa ju att jag direkt fick idéer till mig eget hem, jag tänkte berätta om en lite mer exakt. På ett övergripande plan så känns det som sagt befriande att bara ha "låst upp" möjligheten att blanda en massa olika i ett och samma rum. Tro mig att jag aldrig varit någon minimalist, men jag försöker kanske ändå hålla tillbaka mig själv litegrann, framförallt vad gäller olika epoker. Jag har tidigare (och är väl ännu inte beredd att helt släppa den principen) tyckt det känts lite för skavigt med säg sextiotal och allmoge i samma rum eller hus, men sakta men säkert har mina Børge Mogensen-stolar letat sig in i köket tillsammans med den i övrigt rätt lantliga stämningen som råder där och nu förstår jag varför det ändå kändes så bra. Den idé som jag rakt av kommer stjäla är den målade träpanelen, att det jävla geniet Beata målat ett mönster på en träpanel gjorde mig så glad och fylld av ett slags behagligt avund. Jag tänker göra såhär i bastun vi snart ska bygga, nej inte inne där man sitter och svettas såklart men i själva omklädningsrumsdelen. Vi har en liten byggnad här på vår tomt som vi snart ska börja riva i, och mest troligt är det träpanel bakom masoniten. Jag kommer måla grunden med äggoljetempera men schablonerna kanske med linoljefärg som har den ljuvliga egenskapen att den inte flyter ut så mycket. Schabloner finns i byggnadsvårdsbutiker. I alla fall dom fina. Just bastu-estetik är så märkligt samma över hela landet och ofta så vansinnigt ful, kommer bli så kul att få göra ett sånt utrymme till något man tycker om att vistas i. Och så en utedusch på det, kanske med något roligt marockanskt kakel istället för typ grus eller trall under. Kom till min brevlåda nångång då, lilla bok. Mitt ELLE deco-nummer är snart sönderläst.
