Mitt i allt kaos som vi har just nu (jobbar filmar osv) så var mina föräldrar barnvakt så vi kunde fira vår tioåriga (!!!) bröllopsdag. Vi åkte in till stan och checkade in på Bank hotel. Jag hade beställt dit bubbel och ostron och så låg vi i sängen och åt det och Kalle ba ”tänk att va nånstans RENT”. Det var lol eftersom han bar dom byxorna med oklara fläckar. Sen gick vi och tog en drink och åt massa goda saker. Och tillbringade rätt mycket tid på hotellrummet för jag insisterade på att vi absolut skulle njuta så mycket vi bara kunde. Eftersom jag är notoriskt dålig på att packa måste jag alltid ta med lite olika ombyten och prova. Det här blev det inte. Bildbevis på att han kunde ta på sig rent och att smutsen inte smittat av sig på sängen. Jag tvingade Kalle ta kort på mig. Det var jättepinsamt för båda så jag blev extremt konstig i ansiktet. Blev på riktigt skitglad att få ha klackskor, dessa är ett par gamla Balenciaga som vi köpte på fyllan i Barcelona och jag tyckte dom var för dyra men Kalle ba kööööp och det var tur för dom är hör och häpna jättesköna. Och kjolen från By Malena Birger, kavaj HM studio och även tröjan under men den ser ni ju knappt. Åt på Sturehof för jag var så otroligt sugen på Sturehof-mat. Därav ostron redan på rummet, jag ville ha smak av hav och sommar och allt gott på menyn. Frukosten dagen efter var också höjdpunkt, om ni någonsin äter den så måste ni ta Eggs royale alltså benedict fast med lax istället för skinka åh herregud jag blev sugen på det nu igen. Men ingen av oss fattar att det är hela tio (!) år sedan vi gifte oss i trädgården på vårt gamla torp. Tio overkliga år, jamen tid är ju så sjukt. Vi var helt andra personer då, och har formats av varandra och ändå helt på egna sätt också. Tio år som blivit våra liv, som rymt majoriteten av alla livsomvälvande händelser man någonsin varit med om, och som stundtals verkligen inte varit smooth men jag tror fan inte det måste vara det heller. Det där ”är det rätt är det lätt” kan fan ta sig i? Det är skitsvårt att bo med någon annan och leva hela sitt liv tillsammans, tänk att en enda person ska bära så mycket som man behöver genom livet. Och att man ska orka vara den för den andra. Tur vi ändå varit kära, och orkar ta hjälp av proffs när det känts svårt att nå varandra. Vill härmed normalisera svackor och parterapi, det unnar jag alla att hitta gärna innan det krisar på riktigt. Men jag har inte direkt några andra tips att ge nån. Ni som varit gifta länge, vad har ni för tips? Och ni som skiljt er, vilka erfarenheter har ni gjort som ni kommer ta med er in i nästa eventuella relation?
