The Guardian delade igår ett klipp där en Nya Zeeländsk politiker (member of parlament och en av ledarna för the Green party), Marama Davidson, som apropå ett dödshot hon fått uppmanar till en förändring av hur vissa använder ordet cunt. Hon vill att vi ska reclaima det, för att cunts är kraftfulla och ingen av oss vore här utan en. Davidson har såklart fått skit för detta uttalande, föga förvånande av en högerpolitiker som tycker att det är grovt med sånt prat inför folks barn (tror inte klippet är från ett möte på Bamseklubben direkt men fine), men jag tycker om den här videon. Jag fick kraft av den. Jag är även glad att jag lärt mig en ny mäktig kvinna, en sexbarnsmamma (!) av maorisk härkomst som jobbat extra på amningshjälpen i Nya Zeeland. Jag måste tyvärr erkänna att jag ibland använder den svenska motsvarigheten om jag slår mig och jag har tidigare tyckt det är snudd på moralpanik att klanka ner på den typen av användning, svärord En nära vän till mig fick nyligen en utskällning av en okänd kvinna som överhörde min kompis användning av f-ordet som svordom och det suckade vi högt åt. Nu lutar jag mot att sluta med det själv. Men jag är genuint nyfiken på hur ni tänker kring det här? Ni som ofta har funderat igenom saker ordentligt. Är det viktigt för er att inte använda t ex ordet fitta (får man ens skriva det på ELLE???) som nedlåtande, eller kan man både säga det om man tappar en hammare på foten OCH tycka att den är mäktig och viktig på samma gång? Ni som har döttrar, hur känns det att lära era döttrar att samma ord är något mäktigt (där kan jag nämligen känna att jag eventuellt har en gräns men jag VET inte)? Tipstack till min mamma för denna nyhet obs, älskar att hon bevakar internet åt mig när jag har semester.
