När jag var höggravid (v39+6 för er som antecknar) med Essa vaknade jag en lördag morgon i svinottan, jag hade förmodligen fått en spark rakt skrevet fast inifrån och gett upp hoppet om att somna om, så jag gick in i köket på torpet och gjorde i ordning dagens första frukost. Framför mig på köksbordet låg en halvårsgammal ELLE interiör, den med Elsas vardagsrum på omslaget, som jag bläddrade lite förstrött i. Drack upp lite av mitt kalla te, hällde ut resten i diskon. Gick in i vardagsrummet, hällde ut mig själv i soffan, öppnade Instagram. Den tiden på dygnet är det ju inte så heavy trafik på ens Instagram-konto, därför såg jag för en gångs skull i realtid att jag fick en ny följare då, och av oklar anledning klickade jag mig in på det kontot för att kolla vem det var. Plötsligt var det nåt som kändes väldigt bekant. Jag vet inte om jag sagt det, men jag har läskigt bra ansiktsminne. I nivå med kan komma ihåg nån som stått före mig i kön på Pressbyrån, om hen nästa dag typ går förbi mig på gatan, med vänlig hälsning Jason Bourne. Med instagramflödet framför mig började jag lägga pussel i huvet. Tog med mig telefonen och gick in i köket igen, slog upp inredningstidningen, bläddrade lite. Där, på ett uppslag med ett superfint hem (också på Söder men inte Elsas) möttes jag av samma ansikte som precis börjat följa mig på Instagram. Observera att detta var en gammal tidning. Att jag kollade i just den av alla i mina hoarding-högar av tidningar på landet var en så sjuk slump. Och jag har knappt nån koll alls på nya följare. Genom att snoka i bilderna fick jag även veta detta om personen i fråga: att hon också var höggravid (v 38). Och att hon nyligen sålt den där lägenheten och flyttat in i ett hus tio minuter bort från mig. Allt detta är för sjukt, så jag messar henne. Berättar det som jag berättat för er nu. Och hon svarar, ett roligt svar. Sen är chatten igång. Alla konstiga tider på dygnet som bara höggravida är vakna. Det är kul att titta på våra första meddelanden till varandra och tänka på hur lite man vet i början av en relation, hur den ska arta sig. För vi chattar på om allt möjligt, Ullis har barn sedan innan så hon kan berätta en massa för mig och lugna mina nojjor, och någon vecka senare föds våra döttrar på var sin våning av SÖS med bara 22 timmar emellan. Essa den 14 mars, och Frances den 15 mars. Ullis blev för mig under min föräldraledighet en av dom allra viktigaste. En jag kunde messa mitt i natten och fråga om sovrutiner, en jag kunde komma hem till med fettigt hår och lägga ifrån mig mitt barn varsomhelst utan att oroa mig för att nån skulle bli sur för att det blev fläckar nånstans. Hon lärde mig Den matiga salladen, som var mitt enda sätt att få i mig grönsaker trots att man hade typ en arm ledig att laga mat med. Hon har telefoncoachat mig alla gånger jag varit rädd att Essa varit sjuk, och det är henne jag frågar om när barn slutar sova mitt på dagen och exakt allt annat som man kan googla men som jag helst vill ha en människas svar på. Och när Kalles Gympaläraren var nominerad för årets program på Kristallen och jag sa att jag inte kunde gå för vem skulle ta Essa (då fem månader) så sa hon att det var väl självklart att hon skulle ta Essa, gå på Kristallen nu för tusan. I mitt minne så slet hon mer eller mindre Essa ur min famn (fast på ett väldigt ansvarigt och moderligt sätt från båda håll). Hon som själv hade en lika liten plus en tvååring. (Och en kille som också vet mkt väl hur man tar hand om barn men han fick ju inget säg i detta obs). Tänk om jag inte hade messat henne, inte bläddrat i just den tidningen, eller vaknat en timme senare. Hej och välkomna till spånmöte för filmen Sliding Doors, förresten. Du därbak hade en fråga? Om det går att göra storyn lite sexigare? Hm svårt, kanske måste det in en kille, vi får ta det en vända till. Men det är egentligen inte allt det jag vill prata om nu! För utöver att vara en så god person är hon en så sjukt duktig fotograf och kreatör. Och jag tycker att vi ska ta oss lite tid att titta på bilder hon tagit. Själv skrek jag rakt ut när hon visade dom här: !!! Och jag har väl tidigare snackat om den här fina kampanjen för Mixed grill som Ullis klippte ut bakgrunden till samt plåtade? Här är en grej hon gjorde för Cos. Bill och Frances är rätt ofta med, fattar inte hur hon lyckas knäppa så snygga men ändå inte för tillrättalagda bilder. Gumman <3 Och så gör Ullis dessa collage, som går att köpa hos Beton och eftersom det är Ullis så går överskottet till Barncancerfonden för sån är hon.
