Vi hade tänkt spara funkisköket som satt i huset, inte för att jag absolut älskar funkiskök (nu sa jag det bara, men jag hatar det inte heller så ni kan chilla med att rasa) utan för att jag inte gillar att slänga saker som funkar och det kändes dessutom helt fräscht trots byggt på sextiotalet, otroliga pedanter som bott i huset innan oss faktiskt. Men. Till höger i bild, där ljuset kommer från, sitter ett stort fönster med husets kanske finaste utsikt. Värdelöst att försöka fånga på bild för man fattar inte hur högt det ligger men man ser ut mot åkrarna och en allé längs en liten väg. Såhär såg den utsikten ut från vardagsrummet, på andra sidan väggen till vänster i översta bilden: *sad trombone* Så.. vi tog ner väggjäveln. Demonterade köksskåpen varsamt. Så man ser åkern från vardagsrummet, så öppna spisen (som för övrigt fått en makeover men en sak i taget nu) blev en del av köket också. Här är en work in progress-bild. Så himla skönt. Kändes även bättre för köket att i stället bygga upp arbetsbänken igen under ett fönster som vätter mot framsidan, alltså full koll på allt som händer där medan man står och ..knådar sin deg? Klipp till detta. Här ser man också mitt favoritprojekt pärlsponten, som ser randig ut eftersom jag var tvungen att måla i fjädern innan den skulle sättas upp (den kan röra sig i sidled när träet torkar och då blir det annars risk för glipor i färgen). I alla fall. Det ser ju rätt bra ut såhär, bara pussla ihop skåpen igen på nya stället. Men. Det verkar inte som att skåpen klarat demonteringen så bra. Dom som kan nåt, och vi har frågat flera, säger att arbetstimmarna det krävs för att göra skåpen brukbara är för många i förhållande till hur njutbart köket har chans att bli som max. Så jag bröt ihop lite, det kändes så skönt förut att redan HA ett kök, både billigt samt miljösmart att inte köpa nytt utan jobba med det som finns. Jag var så nöjd över det, vår tanke att lägga till så lite som möjligt utan i stället mest fokusera på att få bort alla lager renovering som gjorts under åren. Nu verkar det inte bli så i köket. Samtidigt finns det ju nåt härligt i tanken på ett nytt men massivt träkök som kan hålla i hundra år, ett som kanske egentligen passar bättre på ett torp. Så nu har jag ritat en skiss och lämnat in på ett snickeri där en av Kalles bästa vänner jobbar. Håll tummarna för att vi har råd. Färgen på pärlsponten är förresten gröngrå från Gysinge för jag blev lovad att den var exakt likadan som grönjord 15%. Ska ha grönjord 30% på dörrar och socklar, och tänkte att det skulle vara fint med ton i ton, fast olika mättnad. Nu efter andra strykningen är jag dock extreeemt tveksam till nyansen. Vill måla allt i grönjord 30% i stället, så det blir lite mer tryck. Så svacka även där. Tur att den generella känslan av huset redan är tusen gånger bättre än när vi började. Och jag älskar golvet i alla fall, det kan ingen ta ifrån mig (men många har försökt).
