Bilder snodda från mina tapetidoler Krickelin och Johanna Bradford. Jag vill ha en ny tapet i sovrummet på torpet men jag vill ha en sjukt snygg och perfekt tapet som jag aldrig blir trött på och alla dom bästa är liksom redan "tagna". Om du inte bott under en blogg-sten dom senaste åren vet du att Krickelins tapet i arbetsrummet här ovan heter Dancing Crane och är ett tapetmässigt bullseye. Den är liksom både lite gammaldags, så den passar i ett hus med lite själ utan att fucka med den, men också pga tranan liksom lite ny och cool. Det som stör mig är inte att nån annan redan har den, det måste man ju komma över så länge man inte trycker helt unika tapeter själv hemma, men mer som att jag om jag har den typ kommer känna som att jag är hemma hos Krickelin? Eller kommer man över sånt? Tapet-curator nummer två som jag vill härma skiten ur är Johanna Bradford som (liksom jag, i fantasin) snöat in på William Morris. Det här är bilder från hennes gamla hem, men om jag inte har fattat fel så har hon sovrumstapeten, Chrysantemum, i barnrummet på nya stället. Pimpernel heter den i köket och är tja, inte helt sällan förekommande i diverse blogghem men ni ser ju varför! Pga perfektion. Nu är min fråga till er: spelar sånt här nån roll? Det kanske i själva verket är mysigt att känna det som att jag kommer hem till Krickelin varje gång jag går in i sovrummet för att stoppa ner lite ren tvätt i lådorna, hon verkar ju urhärlig. Eller tror ni att jag kommer kunna hitta en tapet som känns lite mer "jag"? Men en sån tapet är ju typ den här som vi redan pratat om och ev är lite för spårad.
