Vi har genomgått ett takbyte! Vårt katastrofala tak borde egentligen bytts direkt vi flyttade in men eftersom det är en så overkligt tråkig utgift som man knappt kan njuta av (mer än att man njuter av en massa skit som inte händer) har vi försökt skjuta på det. Och lyckats rätt bra. Tills det inte längre gick att blunda för att det var hål rakt ut på vissa ställen. Dessutom var det extremt fult. Så när vi blev kontaktade av Midsummer (obs just detta är inte sponsrat inlägg men vi har ju gjort samarbete med dom så ni är medvetna om det och kan sila genom ert smarta källkritiska filter) som gör tak med integrerade solpaneler så kändes det som världens bästa samarbete. Vi strävar ju efter att vara så självförsörjande som det går, och när jag säger "vi" så menar jag Kalle eftersom han är den som grejar mest med odlingen och djuren, men när det kommer till solpaneler så tror jag rätt många som inte är superintresserade (hej) ändå kan bli peppade på att producera egen el. Inte minst när elpriserna är så höga och elbilar börjar bli rätt vanliga. Så vi har nu ett plåttak med en jättetunn film solpaneler över, tillverkat i Järfälla. Men det är inte det jag ska prata om nu, jag ska prata om dom otrevliga överraskningarna längs vägen. En gång träffade jag en tjej på en middag som när jag berättade om vår gård och renovering frågade mig lite flämtande om vi hittat asbest och berättade att hon i så fall var tvungen att avsluta konversationen direkt eftersom hon hade en deal med sin terapeut att absolut inte prata om asbest för hon fick sån ångest av det. Och hon ville verkligen prata med mig om asbest. Därför vill jag säga strängt att är ni några som hittat hit för att ni vill läsa om takbyten som gått fel trots att ni går i terapi för att bearbeta ert takbytestrauma så får ni skärpa er och låta bli att läsa vidare. Bara kisa lite och scrolla till bilderna på hur fint det blev. För det blev så fint till slut! Men innan det blev fint så var det kaos. Och liksom när vi pratade om badrummet så gör du bäst i att ha någon stark dryck nära till hands nu. Det första som hände var att det upptäcktes att takkupan inte satt fast. Den var mer som att nån hade format en takkupa av plankor, utan bärande bjälkar och sånt tjafs. Så byggarna som gjorde taket kände sig tvungna att skruva fast takkupan medan dom jobbade med den, så den inte skulle glida iväg. Jag hade för övrigt firat om den gjort det eftersom den var så vansinnigt ful. Det tar emot att smutsa ner denna blogg med bild på det men jag vill inte ta ifrån er njutet som kommer med en stark före/efter. Nu förstår ni varför ni aldrig sett bild från det rummet. Det är ett mysterium varför man sätter fönster så högt upp dessutom, jättefin utsikt utanför som man var tvungen att stå med näsan mot fönstret för att kunna se. Så. Inga bärande bjälkar i takkupan är en grej som måste åtgärdas. Lösningen blev då att riva upp takkupan tills bärande element hittades. Kanske blev det då en lite bredare takkupa, skulle det vara ok? Ja, det kunde jag tycka. Men det innebar att jag var tvungen att fixa nya fönster. Och fönster med genomgående spröjs är beställningsvara hur man än vrider och vänder på det. Men jag råkade (hoarder) ha några i garaget som jag köpt av Qvesarum, måttbeställda till den fula utbyggnaden och som aldrig blivit av att sätta in. Dom fick vara på varsin sida och sen ett jättestort specialbeställt i mitten som jag lyckades hetsa en snickare att göra på några veckor. KUL kändes det helt plötsligt. Sen jobbade byggarna på litegrann. Tills vi en dag kom hem och det satt reglar från golv till tak på nedervåningen. Det hade nämligen uppdagats att golvet på övervåningen/taket på nedervåningen sviktade. 6 goda centimetrar. Efter lite undersökningar fann man att en bärande bjälke som gick rakt över huset och som övervåningen alltså vilar på var helt av. Avsågad. Inte av våra takbyggare alltså, utan någon förr i tiden som gissat sig till hur hus funkar. Att byta en bjälke som ingår i husets ryggrad och går tvärs över hela skiten är ingen liten sak. Här fick beslut fattas om att bryta upp golvet på övervåningen för att komma åt. Det var faktiskt ok. Det var inte ett golv jag älskade. Faktum är att det bara var typ råspont, menat att ha ett annat golv över sig men jag trodde vi bara kunde slipa det och köra, vilket inte varit så bra. Nu kunde jag få ett brett plankgolv istället. Dreglar. Tyvärr var vi tvungna att utrymma alla rum på övervåningen (två sovrum samt ett allrum/hall, det rum med takkupan alltså). Stoppa in möblerna i ladan och husera hela familjen samt hundar på nedervåningen med ett sovrum samt köket/vardagsrummet. Men så kom vi på att vi då kunde passa på att dra en fiberkabel rakt in i tonåringens rum samt byta ut alla radiatorer på övervåningen till vattenburen golvvärme och så blev vi glada igen. Och det blev så FINT med 2/3 nya fönster insatta och kvällssol som för första gången hittade in i rummet. Men sen fick vi lägga allt plankgolv alltså femtio kvadrat plank i nämnda kök/vardagsrum aka vårt tillfälliga barnrum/sovrum. För man inte kan lägga in ett kallt trägolv för då kan det slå sig osv. NAMASTE. Då ska vi se om det hände något mer noteworthy den veckan. Hmm låt mig kolla i anteckningarna. Är det av intresse att det upptäcktes att ytterligare två (2!) bärande bjälkar var av??? Mgnhngnghhnfjngnhghhhhnfhghghfngnhjgfj. Och Kalle var på älgjakt. Då tog jag och barnen in på Miss Clara över helgen. Heeeeejdååååååå. Men guuu vilken härlig helg, vilken avkoppling från att bo med två små barn i sånt byggkaos tänker ni kanske?? Då, mina vänner. Fick. Björn. Borrelia. Med hög feber. Och jag orkar inte ens återbesöka den känslan att vara så totalt mentalt utmattad och dessutom akut krisig så jag skriver inget mer om det. Mer än att det faktiskt var rätt skönt att då vara på hotell (med ett barn som inte är smittsamt sjuk) eftersom vi kunde promenera till en akut sedan isolera oss och skönt med roomservice eftersom han vägrade lämna min famn <3 Har vi kommit för långt från takbytet i vad som har visat sig vara min egen terapisession kring traumat runtomkring? Ni förstår väl att många av dessa saker inte ingår i ett takbyte med Midsummer va heheheh. Efter detta gick det hursomhelst uppåt. Typ inget särskilt hände. Jo, men bara positivt: att jag fick beställa nya taggiga vindskivor eftersom dom ändå måste bytas. Att jag valde grå foder och röda knutar istället för vita, och svarta stuprör istället för vita för att dämpa hela husets uttryck. Att jag i fönstret jag specialbeställde slängde in några färgade rutor för att lura bort ögat från att spröjsen inte har samma proportioner i det stora. Att jag i fönsterletningen lyckades hitta ett par hos nämnda Qvesarum som sattes in i sovrummen på gavlarna när vi lix hade byggställning runtom. Ja och till slut så har vi ett helt nytt rum i huset, som nu ser ut som bilderna nedan. Och om man vill se när jag såpskurar golvet och möblerar rummet kan man prenumerera på vår youtube-kanal där det strax kommer upp ett avsnitt om det. Under tiden kan man titta på när vi rensar Kalles garderob och klär om en Ikeamöbel i Josef Frank-tyg. Till exempel. In och prenumerera! Det enda som kan läka mig mentalt efter denna upplevelse/detta inlägg.
