Tack för alla fina förslag på vad jag ska skriva om <3 , skulle nog aldrig räknat ut själv att ni på riktigt vill veta om vardagsliv och om mina kompisar och olika kvinnoidoler. Fattar nog inte heller riktigt vad ni menar om vardagsliv, typ som att jag är svårt bakis i dag pga Stand up for Stockholm i Globen i går? Ok inte eventet i sig utan mängden vin jag tyckte var lämpligt att hälla i sig i samband med. En vardagsgrej som jag håller på och stökar rätt mycket med nu, men aldrig bloggar om, är att hålla mina plantor vid liv. Tidigare var vårt hem ett sånt dit växter kom för att dö, vilket är så knäckande eftersom både min mamma och svärmor har sjuuuuukt fina trädgårdar som både är godis för ögat och gomen (morsan odlar t ex squash uppe i Umeå. Växtzon 5, hallå!). Men så hände det något med mig en dag i mars när mamma och jag var i Kristinehamn och städade ur min mormors lillasyster Essas dödsbo. Snyft. När vi packat in allt i bilen och backade ut ur hennes lägenhet fick jag syn på en ensam liten växt - ja, det klart den var ensam den var ju en växt som sagt och hade inget val - och det kändes så taskigt mot Essa att bara lämna denna lilla gröna sak som hon ju gett en massa kärlek, så den fick följa med in i bilen och in i vårt hem och jag tänker på moster Essa exakt varje gång jag vattnar den och den växer och skjuter nya skott och det känns bra. Tänk att det är till Värmland en åker för livsomvälvande upplevelser, vem hade trott. Kruka, HAY, jungfru Maria, modellens egna. Och typ samtidigt som det här med Essas elefantöra hände så var jag i garaget och stökade och råkade se ett skott på en planta som jag ställt där för jag trodde den var död. Men det där lilla skottet ba "hehe du kan inte ens döda oss ordentligt, din sopa" så jag tog in det i värmen, gav lite ny jord och nu har det blivit värsta... eh, tror det är nån sorts buske av nåt slag? Kan posta här sen så får ni artbestämma. Och det slutar inte där, duh alla bra sagor har tre exempel och det tredje är att jag i somras köpte två gojibärsbuskar på rea på Granngården för tio kronor styck och dom var ju på rea för att dom var i princip döda men jag tänkte tjugo spänn är värt en chansning. Och dom trivdes hos mig och blommade och sen gjorde dom det inte och då ställde jag dom på torpet så dom kunde dö i lugn och ro. Men nej, som ni redan fattat så sköt dom såklart små skott precis när jag räknat ut dom, så jag klippte bort alla gamla kvistar och dom bara exploderade med nya blad och nu är dom frodigare än någonsin. Lärdomar av detta är 1. att det är väldigt fint att ha en växt som kommer från någon viktig, det behöver inte vara någon som är i himlen. 2. Det är något nästan perverst tillfredsställande med skott, att man kan få något att fysiskt växa genom omtanke och litte duttande. Jag har blivit helt tokig i det. Vet inte om ni kollade in mina vårköp men ett av dom är som sagt svincoola Elin Unnes bok The Secret Gardener och jag tror den har kommit nu på posten och jag hoppas och tror att den är som en trädgårdsbok för mig, en som inte gör att jag blir yr och känner att det är för mycket, utan kanske tvärtom känner att även jag kan greja med sticklingar. Det skulle ju va nåt. Ps. JA trappräcket ska målas.
