Här är två suddiga som köpt en gård. !!! Det finns tusen saker att säga om det här såklart, inte minst att vi därmed kommer sälja vårt högt älskade torp som vi fram tills nu tänkt att vi skulle bli gamla i. Fira alla jular i, låta barnen skotta åt oss runt. Vi som precis ordnat en så perfekt bla bla bla och vi skulle ju bygga en så härlig la la la. Jag som är så sentimental får otroligt svårt att hantera detta, det är som en molande självförvållad sorg. I veckan har det plåtats mäklarbilder och jag tvingade mig själv att inte vara där då för jag märker hur jag går och pekar ut små favorithörn och detaljer och tvingar fotograf och stylist att älska allt lika mycket som jag gör. *lyckades*. Men ändå. Samtidigt känns det otroligt vettigt för oss med det nya. Det är något annat, men ändå bra. Något som vi tydligen längtat efter fast vi inte visste det. Eftersom det asgamla huset (dess historia börjar på 1600-talet) som står på gården är renoverat under det gyllene 60-talet kommer vi behöva göra en del för att ta fram själen i det hela. Oj ursäkta att jag lät som Ernst. Jag kanske ÄR Ernst nu förresten? Här är vi på Nacka Byggnadsvård och dom har såklart högar av otroligt intressanta grejer, men man inser snabbt att det kommer bli en utmaning att göra detta utan att behöva pantsätta allt vi äger och har. (Vi kommer dock ej köpa en dörr det står HISS på bara för att den är gullig jag har dubbelkollat med Kalle). Men jag vill nu mäta intresse: Om ni skulle säga en skala mellan 1-10, hur intresserade är ni av den här processen? Ta ner masonit, byta fönster och dörrar osv? Bild på gården kommer självklart, jag måste bara smälta torpet klart först. Buhu.
