Nu ska vi på en och samma dag gå igenom några olika rum utanför hemmet, från sämsta till bästa. Först ut; tandakuten. Är liksom inte rädd för själva tandläkeriet, borra och krafsa i tänderna och sånt, men jag är livrädd för obehaglig info som kan dyka upp. Typ *tandläkare mumlar till tandsköterska* ”oj wow den här har gått sönder liksom inuti käkbenet, aldrig sett förut”. Kan man kalla det en tandläkarskam istället för skräck? Ok det är det jag har. Dock väldigt skönt efteråt. Bokade tandhygienist på vägen ut i ren skräck över att glömma gå dit igen. Akut var det f ä pga en provisorisk lagning som börjat släppa, men lyckligtvis inte orsakat nån mer skit. Vad vi vet. Jinxade det tyvärr nu, synd. Precis i mitten mellan sämst och bäst, på Pipersgatan 30, ligger frisören. Älskar att gå dit men man känner sig fruktansvärt ful under tiden det grejas. Sen mötte jag upp Rosanna och Amie på lunch och Amie var en broder som tog på sig uppgiften att dokumentera mina byxor och nya hår. Att det inte blev en enda vettig bild är helt och hållet mitt eget fel. Så har vi landat i mitt bästa rum utanför hemmet, ROC Brows. Kan inte rättvist formulera vad Rosanna skapat här utan att det låter töntigt men kan säga hur det får mig att känna: 100% bekväm samt mitt allra finaste, på utsida OCH insida. Önskar att mig ett café/en bar här också så man kunde gå in här och bara va lite i stämningen även om ens ögonbryn inte är i kris. Negativt med att vara linsbärare är att man kan öppna ögonen trots att ngn grejar precis där :/ Därav tårar. Är glad inuti. Precis där ska skärpan ligga ja.
