För några veckor sedan var vi i huset. Eller vi var bredvid huset. Eftersom barnen får panik av att vara därinne, och det pga sanitär olägenhet inte går att vistas där någon längre stund. Så bor vi på campingen i byn ett tag. Medan jag trotsar min mörkerrädsla och råttskräck och mäter alla rum och försöker planera lite. Jag kommer (världens tröttaste mening comin up) behålla alla originaldetaljer och i dom fall det behövs bruka lite lagom våld för att återställa till hur huset sett ut tidigare. En sån grej är fönster. Jag har stört mig en del på fasadens brist på symmetri, att fönstren suttit lite väl långt ifrån varandra stör mig så mycket att jag ev aldrig kommer visa bild på fasaden innan den är åtgärdad. Men förr i tiden hade man ju ändå Känsla, och jag har misstänkt att det förmodligen funnits fler öppningar tidigare. Man behöver inte vara arkitekt för att se att ett rum som detta rimligen borde ha ett till fönster, när fasaden är ut mot gatan och alltså helt fri. Detta ovan är det som förmodligen kommer vara mitt och Kalles sovrum, och är det största på andra våningen (två till sovrum finns). Nu när jag äntligen hade närvaro att kolla in rummet rakt ovanför detta, tredje våningens största rum, så såg jag för första ggn att ”bokhyllan” där faktiskt inte alls är en bokhylla utan en igensatt balkongdörr. Så det blir till att öppna upp. Hoppas budgeten håller för det. MYCKET finns för övrigt att säga om detta rum, inte minst kvarlämnade teateraffischer och foton och högar med manus. Synd att det är på duv-våningen och därmed omöjligt att vistas i längre än fem min tills Sanering ägt rum. Har ni ens läst något jag skrev om fönster eller såg ni bara tapeten som är helt HELT otrolig? Lite mitt emellan marmorering och Cole & Sons Great Wave. Undrar om jag kan spara den trots den slarviga putsningen upptill (från när taket nyligen lades om), och det där till höger i bild som... jag vet inte ens vad som sker där. Kanske kan jag dra ner takfärgen en bit på väggen, efter att ha slipat putsen alltså? Fint skick är den i alla fall i, gissar att det på tredje våningen inte är särskilt mkt fukt i stenväggarna vilket förmodligen är anledningen att dom ser så fina ut fortfarande. Annat är det på nedre våningar, som ovan nämnda BK-sovrum, om vi hoppar tillbaka till det. Jag tycker kanske att dom hade varit, på ett "Kul med känsla av Versailles"-sätt, fina utan golvet. Men eftersom golvet måste få styra så hänger dom löst. Även bokstavligt, alltså, så förhoppningsvis lätta att riva ner. Ny färg på väggarna kommer nog bli rosa, den otroliga matta äggoljetempera som jag hade i vardagsrummet (ånej saknade det när jag letade fram bilderna, var tyvärr helt ohållbart med den möbleringen plus fyra hundar) förut. Den kommer bli så perfekt mot både blå och röd som är i golvet. Kanske får den där "sockeln" (som är målad, ej snickeri) bli den mörkaste röd som finns i golvet. Eller någon helt annan ton, vad tycker ni?
