För några veckor sedan, nånstans i ett nattligt scrollande och klickande på olika profiler och vidare och vidare tills jag inte mindes hur jag hamnat där, hamnade jag på Emma Gudmundssons profil och blev blixtförälskad. She had me at det organiskt böljande som man knappt kan ta ögonen ifrån, formen som ser ut att vara karvad rakt på kroppen. På samma gång sexigt som helt ointresserat av att vara sexigt, ah det finns så mycket jag känner kring hennes skapelser men jag har inte riktigt vokabulär för det. Som grädde på detta mos är allt återvunnet också.Jag skrev några hetsiga DMs till Emma och bad några böner till oklar högre makt att det skulle finnas något till mig att låna, och att hon inte bodde typ i London så det skulle bli en logistisk mardröm att få hit. Inte London men dock Borås där hon jobbar som designassistent på Gina Tricot och bor i en lägenhet hon snart ska flytta från men som jag tvingade in mig i några dagar innan galan. Emma är från Östersund från början men flyttade till Borås för att utbilda sig inom textil och det var först på skolan som hon började sticka vilket snabbt blev hennes grej. Ska vi ta en paus nu och bara meditera på denna bild? 2021 deltog hon med den här kollektionen - Floats - i Designers Nests och vann med motiveringen (ok inte hela men) "The outcome is a series of hand-sewn, zero-waste and figure-hugging silhouettes made with intricate fabrics that create a 3-D surface with an organic yet futuristic look". Precis så snyggt jag uttryckte mig ovan alltså. Priset var att skapa en kollektion för Browns, så lite mer bärbara varianter av hennes kreationer finns alltså att köpa där. Jag undrar dock när Gina som ändå har Emma som anställd ska ta bort "assistent" från hennes titel och låta henne göra en egen kollektion. Skapa något av spill i fabriken vore inte det något som skulle sälja slut på nolltid ellerrr.Jag fick först svettningar av att tänka på det tekniska bakom stickningen tills Emma berättade att hon gör allt på maskin. Observera gärna att det inte på nåt sätt är enkel konstruktion ändå, men ändå lite mindre mardröm än om stickningen gjorts för hand. Det återvunna garnet är mestadels i bomull med vissa lurextrådar i för att få till skimret. Ps. Min lins är inte fettig utan trasig och detta var dagarna innan jag skaffade en ny telefon så ni behöver inte gå loss i kommentarsfältet ok. Aja tillbaka till provningen, och ja nu har jag bh under men det är för er egen säkerhet om ni tar del av detta på jobbet eller i trafiken. Färgerna i denna är inget annat än helt perfekta, men jag ville så gärna ha något med ärmarna till. Den här orangegula hade egentligen varit mitt absolut mest självklara val om det inte vore för att det verkligen bara är trådar över brösten. Tog ändå med mig denna till Stockholm för jag ville så gärna, tänkte att jag kanske kunde lösa det med tejp. Det kunde jag inte. Och att hålla för med händerna kändes svårt att kombinera med plockmat. Så det blev denna. Och jag har aldrig blivit så stoppad av okända som velat veta, liksom aggressivt, vad jag har på mig. Och tack för alla snälla ord ni som skickat dms och kommenterat, jag blir på riktigt glad av det. Örhängen från All Blues och skor ett par från arkivet (garderoben) som valdes på egenskapen att absolut inte ta nåt fokus från klänningen. Sminket gjorde Heidi Garcia Andersson (från Umeå btw) så perfekt.
