Nu kommer jag hänga ut mitt barn, förlåt framtida Björn, men jag måste få lufta. Han har slutat somna i säng. Och vaknar fem miljarder ggr per natt. Han somnar endast i vagn och innan ni tänker Han sover kanske i vagn för att ni låter honom sova i vagn så vill jag bara med gråten i halsen väsa fram att vi fan gjort på alla möjliga sätt. Och det har vi gjort i över ett år nu. Första halvåret sov han som ett proffs. Jag ammade vid sju typ, la honom i sängen och sen sov han till sju på morgonen sånär som på amning klockan 22 och klockan 03 typ. Jag väckte honom i början när det gått tre timmar i ren panne av att han sov så djupt, men sen fattade jag att det var hans grej. Han ville heller inte sova för nära mig. Ett litet ps här är att Essa sov rakt upp i min armhåla tills hon var två, så innan ni tänker Björn behöver bara lite närhet så vill jag bara med gråten i halsen väsa att jag kan närhet, jag har alltid fram tills nu trott att det är svaret på mer eller mindre allt. Så fort han började få tänder blev det kaos med sömnen. Litegrann hjälpte det med välling som vi introducerade när han var över ett år vilket inte är så vanligt jag vet (låt oss slippa diskussionen om vällingens vara eller icke vara, det var skönt att ha ngt att ta till efter amningsstopp men den ställer också till det) men det är inte som att det är något magiskt. Han vaknar och gråter. Just nu vill han dessutom bara ha sin pappa, snudd på besatt av sin pappa (tacken för att man pressat ut honom genom sin känsligaste kroppsdel) vilket gör att han bara blir mer och mer frustrerad om det är jag som är där (försöker låta Kalle sova). Det blir absolut brottningsmatch (inte jag som börjar) och skrik. Och då får man välja mellan att ge efter (hämta Kalle/gå med vagnen/bara stiga upp och Möta dagen) eller hålla på tills man själv går upp i atomer för Björn kommer aldrig aldrig vara den som viker sig. Nu med det här jävl ljuset ute så tror han dessutom det är morgon kl tre. Nolltre på natten. Att man ens ska behöva vara vaken den tiden. Mörkläggningsgardiner finns men eftersom han i jakt på föräldrar färdas genom rum utan mörkläggning blir han ju inte lurad direkt. Förut läste vi bok sen lyssnade på avslappningssaga och den slocknade han av (den kunde man dra mitt i natten också vid behov) men nu blir han bara arg av den. Jag måste få höra hur ni tagit er igenom liknande perioder. Har ni några tips? Både för läggning och för att sova. Eller tips om hur man kan stå ut tills det blir bättre (säg att det blir bättre). mvh desperat morsa Ps jag har börjat bära svart nu när det är sommar, jag har snudd på aldrig svart annars men det är så snyggt i sommarsetting. Cykelbyxa HM, linne/lyocell-omlottskjorta COS (tokig i den), väska Get the gallop (min kompis Louise som gör! <3) .
