I måndags var vi först och kollade på dagiset Essa ska börja på om ett par veckor och sen på kvällen hittade jag ett borrelia-märke (ganska stor rund ring runt en mindre röd prick, tänk stekt ägg med väldigt liten gula) på Essas ben. Jag är rätt bekant med borrelia eftersom jag själv hade det i höstas, och var därför helt säker på vad det var. Ringde 1177 som såklart sa att vi skulle söka. E hade utöver utslaget inga andra problem, hon var som vanligt i humöret och hade inte feber. På tisdag fick vi då tid vid lunch, och läkaren bekräftade och tog även en titt på det andra utslaget som jag hade hittat under morgonen och konstaterade att även det var borrelia. Hela besöket var över på ungefär tre minuter, han knäppa denna bild medan läkaren kollade i FASS angående doseringen av Kåvepenin till barn (5ml x2). Kåvepenin var inte toppen att ge till sitt barn. Det visade sig i stället vara det absolut sämsta man kan ge sitt barn, varför jag rätt snabbt efterlyste tips och trick för detta på instagram, tack alla ni som engagerade er. Vi fick ändå inte i henne rätt dos och på onsdagen när vi kom hem efter en dags filmning sa Kalles föräldrar som varit med E att hon kändes hängig, nästan lite febrig. Jag tänkte det var normalt pga borrelian och det "febriga" kanske kunde bero på fleecemorgonrocken hon vägrade ta av sig. När jag la henne tyckte jag dock hon kändes lite väl blossig om kinderna men hon somnade och jag ville inte störa henne med rumptermometer. Vid midnatt vaknade hon och kaskadkräktes. Tempen visade 39.5. Vi åkte in till Sachsska aka SöS och fick vätskeersättning och sätta oss ner i väntrummet (standard procedure efter kräks och diarré har jag lärt mig)). Tempen tog också i örat vilket visade 38.4 el nåt, och jag barn lite såhär "fattar att ni kan ert yrke men i örat brukar jag ta typ tre ggr för den visar så svajigt" och ruttade sjuksyrran ba "alltså jag tror absolut att hon kan ha mer" men att det mest hängde på hur hon mår typ. Ja så i väntrummet gick det kanske tre minuter så började hon kaos-kräkas, så pass att en sköterska visade in oss i ett eget rum i stället. Där var vi hela natten. Vill inte gå helt i-landsförälder på er nu men himla tacksam för Pippi och att vi tog med oss iPaden. Vi fick inte i henne nästan nåt av vätskeersättningen eftersom hon fått medicinskräck av penicillinet, jag hällde över det t hennes pipmugg och då drack hon litegrann och lärde sig att allt jag ger henne tydligen är suspekt :( Då och då kom sköterskan in, gav lite alvedon som blev en rejäl humörhöjare när den kickade in. Fanns en brits därinne på vilken jag och Kalle turades om att sova. E somnade nästan ibland. När klockan var fem kom läkaren och jag tror jag att jag somnat sittandes med E i knät så allt är lite blurry (när jag drogbakgrundsstoryn för henne kallade jag Kalles föräldrar för Essas föräldrar vilket skapade extrem förvirring i rummet) men hon sa i alla fall att när det finns två borreliautslag ger man alltid Amimox, och kräkningarna berodde antagligen på febern men om febern berodde på att borrelian härjat loss eller nåt annat kände hon sig osäker på. Men det är egentligen det hela det här inlägget går ut på, att ni ska veta att om det finns flera utslag så är det dom starka grejerna direkt. Amimox var som många tipsat på insta extremt mkt godare, plus att vi fick ge mindre åt gången (2 ml, visserligen x3 men ändå enklare). Så åkte vi hem, ställde in en inspelningsdag, och krigade på med rätt hängig E och olika godisar att ge efter medicin. Det är inte smärtfritt att ge, jag menar jag bävar nu inför att jag måste ge henne strax, men mycket enklare. Hon vill dock inte ha ngt godis efteråt, och verkar inte svälja det hon har i munnen på aslänge, men det kommer in alltihop i alla fall och det är viktigast.
